An EP world

Pa bloggfronten har det varit dott ett tag, Men tankte att jag skulle skriva nagra rader sa har i slutspurten av denna fantastiska termin. Om an det, som vanligt, blir trevligt att atervanda hem, sa kommer det att kannas vemodigt att saga hejda till folket har. Framfor allt ar det med de andra utbytesstudenterna man har umgatts, och det har sannerligen varit fantastiskt. Frukost, lunch och middag har vi suttit och atit tillsammans under flera manader, vi har akt pa utflykter varje helg, bade langa och korta sadana. Man lar kanna varann riktigt val pa det sattet, och det kanns som att man verkligen fatt vanner for livet. De flesta ar europeer, faktiskt alla utom fem australier, tva singaporeaner och en japan, vilket innebar att man fran och med nu har folk att besoka i de flesta av vasteuropas lander, och forhoppningsvis kommer vi fortfarande om 10 ar kanna oss valkomna att halsa pa varandra. At just lunch med en av australierna och han sag lite franvarande ut och var inte sa social som han brukar, jag fragade varfor och han sade att han hade en lite mystisk dag med en del funderingar over att denna terminen snart ar slut, att alla aker hem och att australien ligger sa avsides. Trots att han ska hem till flickvan och familj och vanner och jobb pa KPMG kanner han sig helt enkelt lite nere och behover mantras upp lite, ska jobba lite pa det ikvall! Skolan i sig med campuslivet och det som hor till kanns lattare att lamna. Ska bli skont att ha sitt eget rum igen och att laga sin egen mat, stada och ta hand om sig sjalv igen. Det har pa det stora hela varit ett helt otroligt privilegium att fa komma hit, och lika mycket som kontona dranerats kanner jag att det ar vart varenda krona och mer dartill. Folk kommer troligen att behova sta ut med standiga referenser och anekdoter fran denna termin, for intrycken och samtalen har varit manga. New England kommer nog alltid att kannas som mitt "hem" nar jag aker till USA, och Bostonomradet i synnerhet. Lite frant egentligen nar man kommit korande sent pa kvallen mot staden med dess skyskrapor och ljus, och tankt "aaah, home sweet home", en aning annorlunda mot vad man ar van med.

 

Gar nu in i slutfasen av terminen, med tre assignments och tre tentor. Sedan bar det av hemat igen, som tur ar med en av de tva andra svenska utbytesstudenterna pa samma plan till stockholm, en ren slump!

 

Blir kul att traffa alla i det soliga Jonkoping igen efter Nyaret. Ta nu hand om er riktigt ordentligt och kom hem valbehallna och peppade pa att skriva uppsats!

 

Kramar,

 

//Peter

Nu när jag fått veta att det är väldigt lätt att copy-pastea inlägg från min andra blogg så kommer här ett inlägg från förra veckans resa! San Miguel var det tredje stället vi var på, och stället vi firade mexikos stora självständighetsdag.

Masatlán - Puerto Vallarta - San Miguel.

Vi kom till San Miguel de Allende på morgonen/förmiddagen onsdagen den 15:e. Tog oss till Hotel Alcatraz där vi sedan sov i ett dormatorio med två andra självständighetsfirare. San Miguel är the place to be för firandet av den här dagen, och framförallt när självständigheten firar hela 200 år. Ignacio Allende, född i San Miguel, var en av hjältarna som startade kampen mot Spanien, och staden har därför fått tillägget de Allende. Staden är inte alls stor, ca 60 000 invånare, men firandet var hur skoj som helst ändå!

 Vi började med att äta frukost på ett jättemysigt ställa tvärs över gatan. (Enligt lonely planet bor det ca 10 000 amerikanska och kanadensiska pensionärer i denna lilla stad, syns det eller?)

Det var så mysigt och gott så vi gick dit även dagen efter sen =) 

 Sen promenerade vi runt lite i staden. Hittade även en marknad med massa fina artesanías.

 Ignacio de Allende. Eller möjligen Juan de San Miguel, man kan ju inte komma ihåg allt..

 

 På kvällen gick vi till den lilla parken/torget där det först spelades musik och dansades och borgmästaren sen höll sitt tal, ¡Viva México! ¡Viva San Miguel! osv.. 

 Sen var det fyrverkerier och massa ljusspel, glada mexare, viftade flaggor, jubelrop och mer musik. Vid nåt tillfälle var det några bråkstakar som började härja, trycka på så att folk ramlade osv, men det lugnade sig tack och lov snart. 

Inte så bra bilder kanske, men kyrkan och katedralen var otroligt fint upplysta. (Och efter att ha tittat på Once Upon a Time in Mexico är jag och Maja helt övertygade om att Antonio Banderas fightats där inne ;) )

Och så började mustachjakten...

 ¡Viva México! =)

Känns väldigt privilegerat att fått vara här just detta historiska år, var otroligt roligt att få vara med om och vi hade en fantastiskt rolig kväll tillsammans med glada mexare sjungandes på sina traditionella sånger och national anthem osv.

Sommaren inleddes med att lämna den karga vätterbygden och köra mot det frodiga Västerbotten där solen sken och himlen var oskyldigt blå. Redan första helgen blev det minsann utgång, på REX i Umeå. Dit kom även Noopur, en av mina topp sju bästa vänner. Det var ”hålligång” och efter det har jag inte behagat nära krogindustrin denna sommar.

 

Till skillnad från Johan har jag inte ägnat mig åt könsförtryck, utan i stället har jag, för första gången i mitt liv, jobbat under en kvinnlig chef! Och tänka sig, det går bra det med, funderar på att skicka en insändare till en större saudisk dagsavis och förtälja mina upplevelser. Mina arbetstider på banken är 9-16, för det mesta 9-15.30, så det där med att män ska arbeta i sitt anletes svett har jag förbisett. Men det är ett trevligt sommarjobb då man får sitta och tala med pensionärer vilket är angenämt. Ibland lockar jobbet dock fram det sämsta i en, somliga kan verkligen icke sköta pengar och man har god lust att i vissa fall ringa socialen och be dem dra in socialbidraget för somliga, om de inte lovar att köpa en ny skjorta, sträcka på ryggen och göra allvarliga försök att ordna upp sitt liv och inte bara köra runt i en brölande skitbil hela dagarna.

 

Jag åkte på en nordsvensk/nordnorsk roadtrip med min australiske vän Tom, en trevlig resa med mycket fin natur (på båda sidor av gränsen) som jag kan tänka mig att göra igen. Vi fiskade i en inlandssjö hos min kompis Mats och körde bl a den norska Helgelandskusten (som norrbaggarna sin ödmjuka attityd trogen kallar ”verdens peneste kyst” eller något liknande) och förbi abiskos fjällandskap. Och bastade med Micke Falk i Kiruna. Tom tyckte resan var mycket trevlig och åkte sedan till Sthlm några dagar för att ”göra bort det”. Inte konstigt att han cyklade rätt ner i fjärden.

 

I övrigt har jag pendlat lite upp och ner längs norra norrlands kustland och haft det trevligt med familj och vänner. Mest tid har spenderats i gamla hembyn Flarken där jag bor hos Farfar under somrarna. Har blivit ett antal promenader med lite hederlig gammal svensk soulsearching. Promenader är verkligen balsam för själen, särskilt när kvällssolens sista gnistrar över bergen långt borta och dimman ligger som en skör silverfernissa över de oändliga gröna fälten, vars aura är tyngd av kontrasten mellan forna generationers hårda slit och nuvarande flarkares dekadens. Man kan vandra i sin barndoms fotspår och undra vad det blivit av alla dem man inte träffat på länge. Sen kan man med hjälp av självutlösaren försöka ta en superpekoral bild av sig själv när man går längs landsvägen i kvällssolen (man ska helst hinna långt bort längs vägen innan bilden tas, då ser det äkta ut), och sedan misslyckas med det för att kameraeländet inte vill stå upp. Sedan inser man hur patetisk situationen är och man traskar vidare och låtsas som ingenting.

 

Har även hälsat på Erik Lundmark, stortjyven från Torpa, som tillsammans med sin Anna bjöd på grillat och båttur i falmarksforsens vackra stugområde utanför Skellefteå. Har hälsat på jönköpingsvänner (Elin, Micke och Sandra) utanför Övik, varit på kräftskiva i Luleå, badat, fått besök av Emil Vikhede i Piteå, fiskat utan framgång, tränat lite fotboll med gamla laget i den ärorika division VI etc. etc.

 

Sedan har jag något av en antagonist i Lars Böhlin, ledarskribent på länets sosseblaska ”Västerbottens Folkblad”, som jag med förfasning läser till maten varje dag trots att jag blir illamående och borde välja den populära och frisinnade ”Västerbottenskuriren” i stället. Böhlin är en sådan själlös megafon, till synes utan egen tankeförmåga. Gör alliansen ett litet klavertramp, eller nej det räcker med en antydan om att någon kan ha gjort eller sagt något galet någon gång, ja då drar Böhlin på högsta växeln direkt, och i hans beskrivningar av Reinfeldt & Co kunde man lika gärna byta ut deras namn mot ”Tengil”, ”Sauron”, eller ”Belsebub”. Det hela illustreras väl i hans resa runt länets 15 kommuner där han varje dag beskriver läget inför valet. I sossekommunerna finns hopp och framtidstro, och om bara sossarna får förnyat förtoende så kommer alla de där småsakerna som näringslivet och hoppet och härligheten i evighet att lösa sig smidigt. Men i de borgerliga kommunerna (vilket är de flesta) är läget ett annat. Där råder mörkrets krafter, och de hjärtlösa borgarna förtrycker sina väljare men allt kommer bli bra om sossarna får ta över igen.

 

Nedan lägger jag lite bilder för att illustrera min redogörelse:

Norge

Flarken by sunset

Hamptjärn aka "Hampen" - Vårt svar på bondi beach

´n gammlundmarkarn

Pubkväll på folkets hus! Då vet man att man är på vischan!

 

 

Nu börjar det närma sig avfärd, men innan det ska en topptur i fjällen hinnas med, samt byafest på "folkan" då en kompis föräldrar har gemensamt 50-årssörjande. Only on the countryside!

Ha det, kära vänner!

 

//Peter

Nu börjar jag komma tillrätta här i Mexiko! Mina rumskamrater är supertrevliga och jag tror att det kommer att gå jättebra det här :) Igår var jag på campus (som är suuuperstort! nån sa att det är 90 000 studenter som pluggar här!) och registrerade mina kurser. Mitt schema är inte jättebra, men det duger. Kurserna verkar intressanta ändå :)

Ännu har jag inte nått HongKong, men nog har jag rest - och inte rest vart som, utan till Norrland !!

Hej allihop

Nu har jag hunnit flytta hem till Sollebrunn och tillbaka till Jönköping på bara en vecka. Tröttnade på lilla hålan och saknade storstan m.m. :p Jag har flyttat in hos kineserna och tagit över Pings rum under några dagar. Jag å Fatema var och såg ”Prince of Persia” igår och den var faktiskt riktigt bra (värd 60 kr iaf) tyckte både jag å Fatema. Idag var vi och Jason (Yang) å bowlade och som vanligt vann Fatema (å jag blev sur :p) MEN Jason visade ändå mest skills med 3 strikes i rad !!    

Ha ett bra lov gott folk (å glöm inte att skriva!!!)

MVH Mudar (Martin)

Härmed förklarar jag bloggen öppnad. Må den ge oss mycket intressant läsning från vänner i fjärran land.

Sommaren blir kanske inte så aktiv men till hösten hoppas jag på flitigt användande.

Vill någon ändra namn eller design på bloggen så är det fritt fram.

Mycket nöje, nu kör vi!

//EP08JoPe