Kina-Chengdu (hemma hos Jason och Hao)
Dag 1)
Vi landade i Chengdu på eftermiddagen och hade inte sovit mer än 15 min under de senaste 35 timmarna. Jason (Yung) och hans trevliga far mötte upp oss på flygplatsen och tog me oss hem till deras lägenhet i centrala Chendgu. Där väntade Jasons mor, lillebror och lillebrorsans flickvän på oss. Vi fick även äran att träffa Jasons lilla älskade hundvalp. :)
Senare på kvällen tog dom me oss till en restaurang som serverade typisk Chengdu mat bestående av ankfötter till förrätt och HotPot (man kokar maten i JäTTE starka krydor) till huvudrätt. Mellan varje matbit vi lyckades få in i munnen med hjälp av pinnarna så skrek Jasons pappa KAMBE!! (skål) och alla drack va de hade i glasen (vi drack Cola). Men i slutet av måltiden kände vi oss ändå ganska så berusade tackvare sömnlöshet, extremt stark mat och 2 liter cola i magen. Kvällen avslutades med en härlig promenad i en finpark bland massa gamla kinesiska byggnader.
Dag 2)
Detta var en ren shoppingdag då vi letade billiga skor, kläder, väskor m.m. När Fatema väl tröttnat på affärerna (då pengarna va slut) så tog vi bussen till den gamla delen av chengdu där vår kära vän Hao mötte upp oss. Jason och Hao visa sen runt oss bland alla de vackra små gatorna, husen och butikerna.
När det va dags för mat hitta vi en liten restaurang som serverade smårätter och Hao beställde in sin favoriträtt som jag inte kunde låta bli att testa, Kaninhjärna, (tro mig, det smaka MYCKE bättre än det låter). Resten av kvällen vandrade vi bara runt i gamla Chengdu å tittade på allt som fanns att se där. Vi passade även på att ta en fin bild på oss iklädda traditionella kinesiska kläder (bild kommer senare).
Dag 3)
Det vräkte ner me regn när vi vaknade denna dagen men vi ville inte ändra våra planer utan vi hoppade alla på bussen och åkte till The Giant Panda Reservation en liten bit utanför Chengdu. Vi gick runt i parken under stora paraply och tittade på både små bäbis pandor och de gamla jätte pandorna.
Senare på kvällen bjöd Jasons föräldrar med oss alla till en fin restaurang i centrala Chengdu där vi fick testa på massa olika sorters kinesiska maträtter. Bland annat ål (som till och med Fatema vågade testa). Efter maten gick vi till en spelhall där vi tillbringade resten av kvällen med att tävla i basketkast, bil, motorcykel, trummor och dans.
Dag 4)
Vi packade väskorna och begav oss tidigt iväg till flygplatsen för att flyga vidare till Shanghai men den resan får ni läsa om i ett senare inlägg :)
// Mudar & Fatema
Ny blogg
Stateside!
Hade forst tankt gora som komikern Ronny Eriksson nar han berattar om sin resa till Amerika men bara hinner med anekdoter pa vagen till Lulea flygplats innan showen ar slut. Men detta struntar jag i och gor det ordentligt i stallet.
Jag lamnade den Sverige och det analkande hostrusket och kom till ett 26 grader varmt Boston. I bade Stockholm och New York (dar man kunde kopa trojor dar det stod "I have two favourite teams, New York and whatever team that beats Boston", och dar jag SA KLART satt pa fel sida vid take-off, sa att jag fick se surfororterna istallet for manhattan) var jag tvungen att byta plan och vanta, men allting gick smidigt och bagaget kom fram till Boston. Inflygningen over Staden var mycket fin med segelbatar och sma oar och skar med sana dar gamla fyrar, landningsbanan lag alldeles vid vattnet sa det kandes som att man skulle hamna i vattnet, men det gjorde man inte.
Jag valde att ta taget sa langt som mojligt istallet for att aka taxi direkt fran flygplatsen (detta sparade mig 40 dollar och anda gav jag taxichaufforen som korde mig fran taget 25 % i dricks!) och det var intressant att se hur man ju langre man kom fran stadskarnan sag enorma gronomraden och sma skogar, och jag borjade nastan tro att jag kommit fel. Taxichaufforen berattade att Wellesley, omradet dar Babson College ligger, ar massachusetts rikaste distrikt. Massachusetts ar en av USA:s allra rikaste distrikt. Och nar jag sag golfklubbens byggnad, stort som buckingham palace, da tvivlade jag inte! Nar jag kom fram till Colleget kunde jag bara gapa. Pa 3 000 elever har vi ett narmast vulgart stort campus, med fantastiska faciliteter. Enormt gym med inomhusloparbana och simhall, enormt stora gronomraden och idrottsplatser, och stora tegelhus av New England-typ.
Jag har blivit kungligt behandlad, en kvart efter att jag kom till mitt rum, oerhort trott och redo for sangen, kommer min personliga ambassador med mitt paket med sangklader som jag bestallt till skolan samt en rejal pizza! Idag har vi haft den forsta av fem (!) orienteringsdagar som ar fullspackade med typisk amerikansk opening ceremony, massvis med god mat (matsalen, dar de flesta maltider intas utom nar man ater pa nagot av cafeerna, fullstandigt bangnade av mat. Det ar lattare att saga vad som inte finns (surstromming och palt) an vad som faktiskt finns). Allt ar otroligt bra uppstyrt.
Nej sa efter en hektisk dag har jag nu suttit i den varma sommareftermiddagen och avnjutit en BBQ med de flesta av de andra 36 utbytesstudenterna, och funnit att detta campus ar en liten bubbla. Har ar husen bara fina och parkerna vackra, bilarna stora och dyra (foraldrar glider ivag i lexusar och BMW-suvar utanfor mitt fonster just nu). Och mitt i detta sitter man och smorjer kraset.
Rummet ar kanske inte av hogsta klass, andas lite gammal militarkasern faktiskt, men det fyller val sin funktion antar jag.
Redan har hybrisen borjat froda hos vissa utbytesstudenter, och engelsmannen i mitt rum funderar pa att starta ett alleuropeiskt fotbollslag. Vi far se hur det blir. Intressant ar att skolan har rugbylag, men inte amerikansk fotbollslag...anar vi ett ungt anglosaxiskt arv som gar tillbaka till Plymouthbrodernas landstigning i Boston pa 1600-talet?
Jag aterkommer med fler intryck, just nu kan jag bara saga att amerikanerna (och alla andra stateside) behandlat en oerhort val, och att detta an sa lange ar valdigt, valdigt kul.
I godisaffaren saljer de "swedish fish"
Ha det!
/Peter
HYPAD!
Nu far jag!
Efter en hel veckas tid av massa väntande, har dagen äntligen kommit =)
Packat väskorna, passet i backfickan och köpt en stor godispåse till flyget = ready to go!
Min sommar (än så länge)
Sommaren inleddes med att lämna den karga vätterbygden och köra mot det frodiga Västerbotten där solen sken och himlen var oskyldigt blå. Redan första helgen blev det minsann utgång, på REX i Umeå. Dit kom även Noopur, en av mina topp sju bästa vänner. Det var ”hålligång” och efter det har jag inte behagat nära krogindustrin denna sommar.
Till skillnad från Johan har jag inte ägnat mig åt könsförtryck, utan i stället har jag, för första gången i mitt liv, jobbat under en kvinnlig chef! Och tänka sig, det går bra det med, funderar på att skicka en insändare till en större saudisk dagsavis och förtälja mina upplevelser. Mina arbetstider på banken är 9-16, för det mesta 9-15.30, så det där med att män ska arbeta i sitt anletes svett har jag förbisett. Men det är ett trevligt sommarjobb då man får sitta och tala med pensionärer vilket är angenämt. Ibland lockar jobbet dock fram det sämsta i en, somliga kan verkligen icke sköta pengar och man har god lust att i vissa fall ringa socialen och be dem dra in socialbidraget för somliga, om de inte lovar att köpa en ny skjorta, sträcka på ryggen och göra allvarliga försök att ordna upp sitt liv och inte bara köra runt i en brölande skitbil hela dagarna.
Jag åkte på en nordsvensk/nordnorsk roadtrip med min australiske vän Tom, en trevlig resa med mycket fin natur (på båda sidor av gränsen) som jag kan tänka mig att göra igen. Vi fiskade i en inlandssjö hos min kompis Mats och körde bl a den norska Helgelandskusten (som norrbaggarna sin ödmjuka attityd trogen kallar ”verdens peneste kyst” eller något liknande) och förbi abiskos fjällandskap. Och bastade med Micke Falk i Kiruna. Tom tyckte resan var mycket trevlig och åkte sedan till Sthlm några dagar för att ”göra bort det”. Inte konstigt att han cyklade rätt ner i fjärden.
I övrigt har jag pendlat lite upp och ner längs norra norrlands kustland och haft det trevligt med familj och vänner. Mest tid har spenderats i gamla hembyn Flarken där jag bor hos Farfar under somrarna. Har blivit ett antal promenader med lite hederlig gammal svensk soulsearching. Promenader är verkligen balsam för själen, särskilt när kvällssolens sista gnistrar över bergen långt borta och dimman ligger som en skör silverfernissa över de oändliga gröna fälten, vars aura är tyngd av kontrasten mellan forna generationers hårda slit och nuvarande flarkares dekadens. Man kan vandra i sin barndoms fotspår och undra vad det blivit av alla dem man inte träffat på länge. Sen kan man med hjälp av självutlösaren försöka ta en superpekoral bild av sig själv när man går längs landsvägen i kvällssolen (man ska helst hinna långt bort längs vägen innan bilden tas, då ser det äkta ut), och sedan misslyckas med det för att kameraeländet inte vill stå upp. Sedan inser man hur patetisk situationen är och man traskar vidare och låtsas som ingenting.
Har även hälsat på Erik Lundmark, stortjyven från Torpa, som tillsammans med sin Anna bjöd på grillat och båttur i falmarksforsens vackra stugområde utanför Skellefteå. Har hälsat på jönköpingsvänner (Elin, Micke och Sandra) utanför Övik, varit på kräftskiva i Luleå, badat, fått besök av Emil Vikhede i Piteå, fiskat utan framgång, tränat lite fotboll med gamla laget i den ärorika division VI etc. etc.
Sedan har jag något av en antagonist i Lars Böhlin, ledarskribent på länets sosseblaska ”Västerbottens Folkblad”, som jag med förfasning läser till maten varje dag trots att jag blir illamående och borde välja den populära och frisinnade ”Västerbottenskuriren” i stället. Böhlin är en sådan själlös megafon, till synes utan egen tankeförmåga. Gör alliansen ett litet klavertramp, eller nej det räcker med en antydan om att någon kan ha gjort eller sagt något galet någon gång, ja då drar Böhlin på högsta växeln direkt, och i hans beskrivningar av Reinfeldt & Co kunde man lika gärna byta ut deras namn mot ”Tengil”, ”Sauron”, eller ”Belsebub”. Det hela illustreras väl i hans resa runt länets 15 kommuner där han varje dag beskriver läget inför valet. I sossekommunerna finns hopp och framtidstro, och om bara sossarna får förnyat förtoende så kommer alla de där småsakerna som näringslivet och hoppet och härligheten i evighet att lösa sig smidigt. Men i de borgerliga kommunerna (vilket är de flesta) är läget ett annat. Där råder mörkrets krafter, och de hjärtlösa borgarna förtrycker sina väljare men allt kommer bli bra om sossarna får ta över igen.
Nedan lägger jag lite bilder för att illustrera min redogörelse:
Norge
Flarken by sunset
Hamptjärn aka "Hampen" - Vårt svar på bondi beach
´n gammlundmarkarn
Pubkväll på folkets hus! Då vet man att man är på vischan!
Nu börjar det närma sig avfärd, men innan det ska en topptur i fjällen hinnas med, samt byafest på "folkan" då en kompis föräldrar har gemensamt 50-årssörjande. Only on the countryside!
Ha det, kära vänner!
//Peter
Feskeförsäljning!
Japp, under sommarens största del har jag ägnat mig åt hederligt öststat-lufferi och beklätt mig i rollen som kringresande försäljare av fiskeutrustning. Under lite mer än en månad i sträck låg jag och en kompis ute och flyttade från stad till stad, bodde i smutsiga sosse-lokaler (Folkets Hus) och kämpade med att sprida företagets hurtiga mantra ”Från oss som Fiskar till dig som Fiskar” (Jag har i princip aldrig fiskat, men vad vet kunden)
För lite perspektiv;
Vi började i Eskilstuna, sen vidare till: Skövde, Alingsås, Ljusdal, Sandviken, Avesta, Orsa, Mora, Borlänge, Kristinehamn, Mariestad, Stenungsund, Lidköping, Mölndal, Växjö, Ljungby och till slut Falköping. Alltså 3743km kors och tvärs i fiskesverige.
Så vad har vi lärt oss av detta? Lite grann om fiske såklart, hur tjock en trolling-lina helst ska vara, den bästa wobblern till gös, och att ”9 fotar’n är ett bra all-around spö, man kommer en bra bit ut i vattnet och du har en relativt hög kastvikt”, en av många inövade fraser. Vi funderade ett tag på att spela in ett band med all basic info, typ som den röst som annonserar säkerhetsföreskrifter på flyget, som vi kunde låta gå i bakgrunden tillsammans med någon skön hissmusik. Att säga samma sak varje dag är en form av tortyr i sig.
Hur som helst, utöver värdefull fiskekuriosa, som att man stavar fisk med e i Göteborg, har den här resan lett till många viktiga insikter, lärdomar som måste upplevas för att förstås. Som hur fruktansvärt monotont fiskesverige faktiskt är. Efter 2 år i superinternationella Jönköping är det en rätt stor chock att bli förpassad till en och samma publik i 1 månad. Medelålders, vita, förmodligen heterosexuella män. Det finns ingen tillstymmelse till mångkultur i fiskesverige. Är fisket en sista utpost för grabbig, svensk exklusivitet?
De görs heller inget besvär att försöka dölja den patriarkala mentaliteten som genomsyrar fiskevärlden. Min kvinnliga kollega kan mer om fiske än de flesta, men efter hon gett en korrekt och genomgående beskrivning av ett visst spös egenskaper eller en fluglinas presentation i snabbt vatten brukar kunden lite diskret titta åt mitt håll för konfirmation. Jag brukar blinka med ena ögat och nicka långsamt, eventuellt klappa Sara lite på huvudet för att hon är en duktig kvinnlig fiskeförsäljare. Då vet kunden att här är saker i rätt ordning.
Vet ni för övrigt att alla svenska småstäder ser likadana ut, och innehåller samma kapitalistiska franchise kedjor. Samma arkitektur och i princip samma stadsplanering. Har staden tur råkar den ha en cool flod i mitten, typ som Alingsås, så den blir lite speciell. Annars flyter det snabbt ihop till samma.
Förresten, tack Lundmark, som räddade mig en natt för ett par veckor sedan, utan honom hade jag förmodligen varit död. Eller i alla fall jävligt trött efter att ha gått från Mullsjö, där bilen bröt ihop, till Jönköping.
Hur som helst nu börjar det närma sig Kanada, mer om det senare, hör dock att vissa varit i Las Vegas och det tycker jag är osolidariskt och egocentriskt och dessa bör komma hem igen då ansvarsfriheten uppenbarligen är förbrukad. Lycka till nu till alla och hoppas ni uppdaterar oss hur det går!
/Johan
Sollebrunnare i Jönköping
Tja
Igår drog jag med halva sollebrunns befolkning (4 kompisar) och tog en roadtrip ner till Jönköping. Vi anställde Fatema som guide som drog med oss upp till utsikten. Sen bar det av ner till Adelante för mat påfyllning bestående av pasta å vegwok.
Sen rulla vi vidare ut till Rosenlund för en omgång bowling tillsammans med Fatemas småbröder och där vann jag nästan över Kapasi släktet faktiskt, slog iaf Mur men förlorade över Fatema å som vanligt. (Fast efter de första 2 runderna stog de faktiskt 232p till mig och 231p till Fatema men sen han vi tyvärr spela ½ 3e och då va hon bättre å därför vann väl hon :p
Efter bowlingen åkte vi upp till stadsparken och körde en runda minigolf. Tyvärr slog Frankrike (min franska kompis från gymnasiet, Vincent) oss alla i minigolf medan Indierna inte visade några större skills i golf jämfört me deras bowling och slutade på 7-8 plats :/)
Under kvällen tog vi me en engångsgrill å korv & bröd och åkte till Axamo. Här spela vi lite spel, bada och såg på solnedgången innan vi alla rullade hemåt. :)
tack för en trevlig dag i Jönköping // Bönderna ;)
MVH
Mudar
En vecka kvar - förberedelser
SMÅLAND: Kära vänner, och alla andra som läser denna blogg. Idag är det en vecka kvar innan jag drar till Staterna - jag längtar. Ska åka till Vancouver först och hälsa på vänner, innan jag flyger till Chicago den 21a. Det praktiska är så gott som klart, förutom min egen packning då förstås.
Efter en sommar med lite jobb, semester i segelbåt och husvagn på både väst- och östkusten känner jag nu att det börjar bli dags att resa över Atlanten för en ny spännande termin.
Låter som ni andra också har det gott i sommaren!
Vi hörs!
Julia
