An EP world

Japp, under sommarens största del har jag ägnat mig åt hederligt öststat-lufferi och beklätt mig i rollen som kringresande försäljare av fiskeutrustning. Under lite mer än en månad i sträck låg jag och en kompis ute och flyttade från stad till stad, bodde i smutsiga sosse-lokaler (Folkets Hus) och kämpade med att sprida företagets hurtiga mantra ”Från oss som Fiskar till dig som Fiskar” (Jag har i princip aldrig fiskat, men vad vet kunden)

För lite perspektiv;

Vi började i Eskilstuna, sen vidare till: Skövde, Alingsås, Ljusdal, Sandviken, Avesta, Orsa, Mora, Borlänge, Kristinehamn, Mariestad, Stenungsund, Lidköping, Mölndal, Växjö, Ljungby och till slut Falköping. Alltså 3743km kors och tvärs i fiskesverige.

Så vad har vi lärt oss av detta? Lite grann om fiske såklart, hur tjock en trolling-lina helst ska vara, den bästa wobblern till gös, och att ”9 fotar’n är ett bra all-around spö, man kommer en bra bit ut i vattnet och du har en relativt hög kastvikt”, en av många inövade fraser. Vi funderade ett tag på att spela in ett band med all basic info, typ som den röst som annonserar säkerhetsföreskrifter på flyget, som vi kunde låta gå i bakgrunden tillsammans med någon skön hissmusik. Att säga samma sak varje dag är en form av tortyr i sig.

Hur som helst, utöver värdefull fiskekuriosa, som att man stavar fisk med e i Göteborg, har den här resan lett till många viktiga insikter, lärdomar som måste upplevas för att förstås. Som hur fruktansvärt monotont fiskesverige faktiskt är. Efter 2 år i superinternationella Jönköping är det en rätt stor chock att bli förpassad till en och samma publik i 1 månad. Medelålders, vita, förmodligen heterosexuella män. Det finns ingen tillstymmelse till mångkultur i fiskesverige. Är fisket en sista utpost för grabbig, svensk exklusivitet?

De görs heller inget besvär att försöka dölja den patriarkala mentaliteten som genomsyrar fiskevärlden. Min kvinnliga kollega kan mer om fiske än de flesta, men efter hon gett en korrekt och genomgående beskrivning av ett visst spös egenskaper eller en fluglinas presentation i snabbt vatten brukar kunden lite diskret titta åt mitt håll för konfirmation. Jag brukar blinka med ena ögat och nicka långsamt, eventuellt klappa Sara lite på huvudet för att hon är en duktig kvinnlig fiskeförsäljare. Då vet kunden att här är saker i rätt ordning.

Vet ni för övrigt att alla svenska småstäder ser likadana ut, och innehåller samma kapitalistiska franchise kedjor. Samma arkitektur och i princip samma stadsplanering. Har staden tur råkar den ha en cool flod i mitten, typ som Alingsås, så den blir lite speciell. Annars flyter det snabbt ihop till samma.

Förresten, tack Lundmark, som räddade mig en natt för ett par veckor sedan, utan honom hade jag förmodligen varit död. Eller i alla fall jävligt trött efter att ha gått från Mullsjö, där bilen bröt ihop, till Jönköping.

Hur som helst nu börjar det närma sig Kanada, mer om det senare, hör dock att vissa varit i Las Vegas och det tycker jag är osolidariskt och egocentriskt och dessa bör komma hem igen då ansvarsfriheten uppenbarligen är förbrukad. Lycka till nu till alla och hoppas ni uppdaterar oss hur det går!

/Johan