An EP world

Sommaren inleddes med att lämna den karga vätterbygden och köra mot det frodiga Västerbotten där solen sken och himlen var oskyldigt blå. Redan första helgen blev det minsann utgång, på REX i Umeå. Dit kom även Noopur, en av mina topp sju bästa vänner. Det var ”hålligång” och efter det har jag inte behagat nära krogindustrin denna sommar.

Till skillnad från Johan har jag inte ägnat mig åt könsförtryck, utan i stället har jag, för första gången i mitt liv, jobbat under en kvinnlig chef! Och tänka sig, det går bra det med, funderar på att skicka en insändare till en större saudisk dagsavis och förtälja mina upplevelser. Mina arbetstider på banken är 9-16, för det mesta 9-15.30, så det där med att män ska arbeta i sitt anletes svett har jag förbisett. Men det är ett trevligt sommarjobb då man får sitta och tala med pensionärer vilket är angenämt. Ibland lockar jobbet dock fram det sämsta i en, somliga kan verkligen icke sköta pengar och man har god lust att i vissa fall ringa socialen och be dem dra in socialbidraget för somliga, om de inte lovar att köpa en ny skjorta, sträcka på ryggen och göra allvarliga försök att ordna upp sitt liv och inte bara köra runt i en brölande skitbil hela dagarna.

Jag åkte på en nordsvensk/nordnorsk roadtrip med min australiske vän Tom, en trevlig resa med mycket fin natur (på båda sidor av gränsen) som jag kan tänka mig att göra igen. Vi fiskade i en inlandssjö hos min kompis Mats och körde bl a den norska Helgelandskusten (som norrbaggarna sin ödmjuka attityd trogen kallar ”verdens peneste kyst” eller något liknande) och förbi abiskos fjällandskap. Och bastade med Micke Falk i Kiruna. Tom tyckte resan var mycket trevlig och åkte sedan till Sthlm några dagar för att ”göra bort det”. Inte konstigt att han cyklade rätt ner i fjärden.

I övrigt har jag pendlat lite upp och ner längs norra norrlands kustland och haft det trevligt med familj och vänner. Mest tid har spenderats i gamla hembyn Flarken där jag bor hos Farfar under somrarna. Har blivit ett antal promenader med lite hederlig gammal svensk soulsearching. Promenader är verkligen balsam för själen, särskilt när kvällssolens sista gnistrar över bergen långt borta och dimman ligger som en skör silverfernissa över de oändliga gröna fälten, vars aura är tyngd av kontrasten mellan forna generationers hårda slit och nuvarande flarkares dekadens. Man kan vandra i sin barndoms fotspår och undra vad det blivit av alla dem man inte träffat på länge. Sen kan man med hjälp av självutlösaren försöka ta en superpekoral bild av sig själv när man går längs landsvägen i kvällssolen (man ska helst hinna långt bort längs vägen innan bilden tas, då ser det äkta ut), och sedan misslyckas med det för att kameraeländet inte vill stå upp. Sedan inser man hur patetisk situationen är och man traskar vidare och låtsas som ingenting.

Har även hälsat på Erik Lundmark, stortjyven från Torpa, som tillsammans med sin Anna bjöd på grillat och båttur i falmarksforsens vackra stugområde utanför Skellefteå. Har hälsat på jönköpingsvänner (Elin, Micke och Sandra) utanför Övik, varit på kräftskiva i Luleå, badat, fått besök av Emil Vikhede i Piteå, fiskat utan framgång, tränat lite fotboll med gamla laget i den ärorika division VI etc. etc.

Sedan har jag något av en antagonist i Lars Böhlin, ledarskribent på länets sosseblaska ”Västerbottens Folkblad”, som jag med förfasning läser till maten varje dag trots att jag blir illamående och borde välja den populära och frisinnade ”Västerbottenskuriren” i stället. Böhlin är en sådan själlös megafon, till synes utan egen tankeförmåga. Gör alliansen ett litet klavertramp, eller nej det räcker med en antydan om att någon kan ha gjort eller sagt något galet någon gång, ja då drar Böhlin på högsta växeln direkt, och i hans beskrivningar av Reinfeldt & Co kunde man lika gärna byta ut deras namn mot ”Tengil”, ”Sauron”, eller ”Belsebub”. Det hela illustreras väl i hans resa runt länets 15 kommuner där han varje dag beskriver läget inför valet. I sossekommunerna finns hopp och framtidstro, och om bara sossarna får förnyat förtoende så kommer alla de där småsakerna som näringslivet och hoppet och härligheten i evighet att lösa sig smidigt. Men i de borgerliga kommunerna (vilket är de flesta) är läget ett annat. Där råder mörkrets krafter, och de hjärtlösa borgarna förtrycker sina väljare men allt kommer bli bra om sossarna får ta över igen.

Nedan lägger jag lite bilder för att illustrera min redogörelse:

Norge

Flarken by sunset

Hamptjärn aka "Hampen" - Vårt svar på bondi beach

´n gammlundmarkarn

Pubkväll på folkets hus! Då vet man att man är på vischan!

Nu börjar det närma sig avfärd, men innan det ska en topptur i fjällen hinnas med, samt byafest på "folkan" då en kompis föräldrar har gemensamt 50-årssörjande. Only on the countryside!

Ha det, kära vänner!

//Peter