Stateside!
Sa fick man antligen en ledig stund att skriva lite.
Hade forst tankt gora som komikern Ronny Eriksson nar han berattar om sin resa till Amerika men bara hinner med anekdoter pa vagen till Lulea flygplats innan showen ar slut. Men detta struntar jag i och gor det ordentligt i stallet.
Jag lamnade den Sverige och det analkande hostrusket och kom till ett 26 grader varmt Boston. I bade Stockholm och New York (dar man kunde kopa trojor dar det stod "I have two favourite teams, New York and whatever team that beats Boston", och dar jag SA KLART satt pa fel sida vid take-off, sa att jag fick se surfororterna istallet for manhattan) var jag tvungen att byta plan och vanta, men allting gick smidigt och bagaget kom fram till Boston. Inflygningen over Staden var mycket fin med segelbatar och sma oar och skar med sana dar gamla fyrar, landningsbanan lag alldeles vid vattnet sa det kandes som att man skulle hamna i vattnet, men det gjorde man inte.
Jag valde att ta taget sa langt som mojligt istallet for att aka taxi direkt fran flygplatsen (detta sparade mig 40 dollar och anda gav jag taxichaufforen som korde mig fran taget 25 % i dricks!) och det var intressant att se hur man ju langre man kom fran stadskarnan sag enorma gronomraden och sma skogar, och jag borjade nastan tro att jag kommit fel. Taxichaufforen berattade att Wellesley, omradet dar Babson College ligger, ar massachusetts rikaste distrikt. Massachusetts ar en av USA:s allra rikaste distrikt. Och nar jag sag golfklubbens byggnad, stort som buckingham palace, da tvivlade jag inte! Nar jag kom fram till Colleget kunde jag bara gapa. Pa 3 000 elever har vi ett narmast vulgart stort campus, med fantastiska faciliteter. Enormt gym med inomhusloparbana och simhall, enormt stora gronomraden och idrottsplatser, och stora tegelhus av New England-typ.
Jag har blivit kungligt behandlad, en kvart efter att jag kom till mitt rum, oerhort trott och redo for sangen, kommer min personliga ambassador med mitt paket med sangklader som jag bestallt till skolan samt en rejal pizza! Idag har vi haft den forsta av fem (!) orienteringsdagar som ar fullspackade med typisk amerikansk opening ceremony, massvis med god mat (matsalen, dar de flesta maltider intas utom nar man ater pa nagot av cafeerna, fullstandigt bangnade av mat. Det ar lattare att saga vad som inte finns (surstromming och palt) an vad som faktiskt finns). Allt ar otroligt bra uppstyrt.
Nej sa efter en hektisk dag har jag nu suttit i den varma sommareftermiddagen och avnjutit en BBQ med de flesta av de andra 36 utbytesstudenterna, och funnit att detta campus ar en liten bubbla. Har ar husen bara fina och parkerna vackra, bilarna stora och dyra (foraldrar glider ivag i lexusar och BMW-suvar utanfor mitt fonster just nu). Och mitt i detta sitter man och smorjer kraset.
Rummet ar kanske inte av hogsta klass, andas lite gammal militarkasern faktiskt, men det fyller val sin funktion antar jag.
Redan har hybrisen borjat froda hos vissa utbytesstudenter, och engelsmannen i mitt rum funderar pa att starta ett alleuropeiskt fotbollslag. Vi far se hur det blir. Intressant ar att skolan har rugbylag, men inte amerikansk fotbollslag...anar vi ett ungt anglosaxiskt arv som gar tillbaka till Plymouthbrodernas landstigning i Boston pa 1600-talet?
Jag aterkommer med fler intryck, just nu kan jag bara saga att amerikanerna (och alla andra stateside) behandlat en oerhort val, och att detta an sa lange ar valdigt, valdigt kul.
I godisaffaren saljer de "swedish fish"
Ha det!
/Peter
Hade forst tankt gora som komikern Ronny Eriksson nar han berattar om sin resa till Amerika men bara hinner med anekdoter pa vagen till Lulea flygplats innan showen ar slut. Men detta struntar jag i och gor det ordentligt i stallet.
Jag lamnade den Sverige och det analkande hostrusket och kom till ett 26 grader varmt Boston. I bade Stockholm och New York (dar man kunde kopa trojor dar det stod "I have two favourite teams, New York and whatever team that beats Boston", och dar jag SA KLART satt pa fel sida vid take-off, sa att jag fick se surfororterna istallet for manhattan) var jag tvungen att byta plan och vanta, men allting gick smidigt och bagaget kom fram till Boston. Inflygningen over Staden var mycket fin med segelbatar och sma oar och skar med sana dar gamla fyrar, landningsbanan lag alldeles vid vattnet sa det kandes som att man skulle hamna i vattnet, men det gjorde man inte.
Jag valde att ta taget sa langt som mojligt istallet for att aka taxi direkt fran flygplatsen (detta sparade mig 40 dollar och anda gav jag taxichaufforen som korde mig fran taget 25 % i dricks!) och det var intressant att se hur man ju langre man kom fran stadskarnan sag enorma gronomraden och sma skogar, och jag borjade nastan tro att jag kommit fel. Taxichaufforen berattade att Wellesley, omradet dar Babson College ligger, ar massachusetts rikaste distrikt. Massachusetts ar en av USA:s allra rikaste distrikt. Och nar jag sag golfklubbens byggnad, stort som buckingham palace, da tvivlade jag inte! Nar jag kom fram till Colleget kunde jag bara gapa. Pa 3 000 elever har vi ett narmast vulgart stort campus, med fantastiska faciliteter. Enormt gym med inomhusloparbana och simhall, enormt stora gronomraden och idrottsplatser, och stora tegelhus av New England-typ.
Jag har blivit kungligt behandlad, en kvart efter att jag kom till mitt rum, oerhort trott och redo for sangen, kommer min personliga ambassador med mitt paket med sangklader som jag bestallt till skolan samt en rejal pizza! Idag har vi haft den forsta av fem (!) orienteringsdagar som ar fullspackade med typisk amerikansk opening ceremony, massvis med god mat (matsalen, dar de flesta maltider intas utom nar man ater pa nagot av cafeerna, fullstandigt bangnade av mat. Det ar lattare att saga vad som inte finns (surstromming och palt) an vad som faktiskt finns). Allt ar otroligt bra uppstyrt.
Nej sa efter en hektisk dag har jag nu suttit i den varma sommareftermiddagen och avnjutit en BBQ med de flesta av de andra 36 utbytesstudenterna, och funnit att detta campus ar en liten bubbla. Har ar husen bara fina och parkerna vackra, bilarna stora och dyra (foraldrar glider ivag i lexusar och BMW-suvar utanfor mitt fonster just nu). Och mitt i detta sitter man och smorjer kraset.
Rummet ar kanske inte av hogsta klass, andas lite gammal militarkasern faktiskt, men det fyller val sin funktion antar jag.
Redan har hybrisen borjat froda hos vissa utbytesstudenter, och engelsmannen i mitt rum funderar pa att starta ett alleuropeiskt fotbollslag. Vi far se hur det blir. Intressant ar att skolan har rugbylag, men inte amerikansk fotbollslag...anar vi ett ungt anglosaxiskt arv som gar tillbaka till Plymouthbrodernas landstigning i Boston pa 1600-talet?
Jag aterkommer med fler intryck, just nu kan jag bara saga att amerikanerna (och alla andra stateside) behandlat en oerhort val, och att detta an sa lange ar valdigt, valdigt kul.
I godisaffaren saljer de "swedish fish"
Ha det!
/Peter
Kommentarer
Trackback
