Vikten av att diversifiera en grupp
Sjalv kommer man fran nationalekonomin, och marker att man har ett litet annat satt att se pa saken. Jag forsoker lagga fram att olja ar POLITIK, och att manga (de flesta?) lander har statliga oljebolag sa att ett enskilt foretag inte direkt kan tackla OPEC, att OBAMA ar en viktig figur i sammanhanget och, framfor allt, att REGLERINGAR redan finns och att BP troligen maste tanka pa dessa faktorer. Inte far man varken dunk i ryggen eller klapp pa axeln for det! Nej utan det fastnar liksom inte, verkar inte vara en viktig fraga.
I stallet far man hora det tidigare namnda forslaget att de pa nagot satt ska kriga med OPEC (som de inte ens vet vad det ar!) och pa egen hand styra oljetillforseln (???), men varst av allt: crazy Ali har pratat med fem andra, riktigt vassa, studenter som tycker att BP ska sluta med olja, ta alla pengar och bara satsa pa fornyelsebar energi. "Jo tjena Benny!" som min kompis Fredrik brukar saga! Stoppa blommor i gevarspipan, stanga fabriken, skramma ihjal 500 000 aktieagare varav manga pensionarer. Vi andra forsokte diplomatiskt forklara att det ar en aningen extrem ide, men fick da hora att var och en av de dar personerna hon pratat med troligen ar smartare an hela gruppen tillsammans. Jojomen, for "smarthet" ar ju nagot kvantitivt som manniskor har en tydligt matbar mangd av, och de som foreslar att BP ska sluta med olja maste sjalvklart vara de vassaste knivarna i ladan.
Min generella poang med detta ar vikten av att fa sa manga inputs som mojligt nar man funderar pa eller arbetar med en fraga. Engelska investmentbanker anstaller folk fran omraden som litteraturhistoria och filosofi, for att fa en mix av kunskap, och jag tror att alla gor ratt i att forkovra sig i lite av varje ibland!
Hoppas ni alla har det bra, till helgen blir det forhoppningsvis en liten vandringstur i Vita bergen! OM jag overlever grupparbetet, det vill saga...
Ha det,
//Peter
Sprakproblem m.m.
Kara vanner,
Innan jag lamnade Sverige skamtade jag om att jag skulle komma hem till Jul och prata med grov amerikansk brytning. Kanske blir det sa. Svenskan kanns inte helt naturlig. Inte sa att jag tycker spraket ar ofullstandigt eller daligt pa nagot satt, men nagot kommer smygande, sakta sakta. Orden liksom rullar runt I munnen och kanns ofta otympliga nar jag pratar med andra svenskar infor icke svensktalande…man undrar hur det later for dem och kanner att vara ord och melodin vi anvander nar vi pratar maste lata helknasigt.
Engelskan ar sa fasligt monoton jamfort med svenskan, inte konstigt att skandinaviska latskrivare dominerar pa topplistorna (nyligen var visst fem av tio latar topp fem latar har I USA skrivna av svenskar) nar vi ju faktiskt sjunger ut vara meningar hela dagarna. Inte som italienarna, de spelar I en klass for sig sjalva pa alla satt, men detta aterkommer jag till I ett senare inlagg. Sedan har man inga som helst nyanser eller detaljer I sin engelska och sitt satt att prata…man kan latt forsta hur frustrerande det maste vara for en 9-aring som emigrerar fran ett land till ett annat och inte pa allvar beharskar nagot av spraken vid vuxen alder. Nu menar jag inte att jag till fullo beharskar svenska, men det finns en vasentlig skillnad.
Det varsta ar nar man soker efter ett engelskt ord och pa kuppen aven tappar bort det svenska…det hander hela tiden!
Det ar dags att lagga upp nagra bilder igen, har kommer nagra:
Pa vag hem fran Valsafari...Boston syns i fjarran
Babsonbilen med var maskot Bavern i passagerarsatet, framfor mitt hem Park Manor South.
Delar av "Bizarro" pa Six Flags, helt vansinnig....124 km/h och 3,6 i G-kraft! Rekommenderas varmt!
Vid hamnen i Boston.
Kottbullar, Sas, Lingonsylt a Paren. A salaten, sa klart. Det blev uppskattat.
En Osterrikare ska skicka hem sin rost...lagg marke till att T:et i MUT star for Djurskydd...att ha med det i partinamnet! Men det intressanta med rostsedeln ar LIF, Liberales Forum, det partiet startades minsann av hans egen Far! Och jag tanker genast: "Vad tusan har mina foraldrar gjort?" och kanner en viss besvikelse over min enfaldiga uppvaxt *blink blink*.
Och Noopur: Det gar aldrig att kommentera pa dina bilder...varfor? Far errormeddelanden...Men jag far val passa pa och skicka nagra kramar nu i stallet! Klart att du ska vara VIP!
//PeterMina kurser
Hej igen allihopa, tankte beratta lite snabbt om mina kurser:
Negotiations (foretagsekonomi) – Ja det ar vad det later som. Vi far lasa teori om forhandlande och och sedan prova vingarna sjalva I olika rollspel. Det later flummigt men jag tror att man kommer vara en klart battre forhandlare efter detta, I alla fall I affarssammanhang. Negotiations innefattar bade game theory, psykologi och en del sunt fornuft. Och klyschan att det ar nagot man har medfott eller inte, och att man inte kan utveckla sin formaga, den far vi inte yttra hogt. Det kan bli ganska skarpa, laddade situationer aven om det bara ar pa lek, senast hangde nastan smockan I luften, men sjalv har jag kort pa en lugn, trygg och sansad stil och har varit rorande overens med mina motparter.
Lardomar an sa lange: Vikten av “anchoring” dvs att satta forsta siffran offensivt, vikten av att lyssna pa motparten, vikten av att vara hederlig, vikten av att vara palest och framfor allt vikten av att samarbeta.
Business Marketing (foretagsekonomi) – Eftersom man jus ka dra ihop en del poang I foretagsekonomi i mitt program EPF, sa passar jag pa att aven kasta mig in pa okand mark, namligen marknadsforing. For att jag tycker det verkar kul. Och de tar det ocksa. Professorn har en gedigen karriar bakom sig och tycker verkligen de tar kul att undervisa, vilket marks. Jag har gruppresentation I morgon vilket blir spannande. Resten av klassen har engelska som forstasprak och det verkar finnas manga “achievers” med hoga mal inom amnet som laser tre marknadsforingskurser samtidigt. Sa man vill inte gora bort sig. Precis som I alla kurser ar det viktigt att vara aktiv pa forelasningarna, vissa tar det till overdrift och upprepar det som andra sager.
Money, banking & The economy (nationalekonomi) – Bygger samman mikroekonomi och makroekonomi, ungefar. Har kanner jag mig mer hemma och det handlar lite mer om vanlig undervisning med professorn som gor konstpaus och sager “ouch” efter han har pratat om nagot misslyckat.
Storsta lardom: USA har enorma problem. -10 % I budgetunderskott sa det gar inte att satsa sa varst mycket mer, Obamas paket verkar inte ge sarskilt manga job (arbetsloshet 10 %), man “trycker pengar” for fullt men bankerna vill inte lana ut dem (reserverna har fordubblats pa tva ar). Handelsunderskott (och manne sviktande investeringsintresse fran utlandet?), stor skuldsattning, och, varst av allt: Republikanerna. De kommer satta stop for allt, snart ar det kongressval sa allt star I stiltje, och staten star darmed handfallen. Min egen analys: Hoj for boveln skatterna. Men nej, som att republikanerna (eller ens demokraterna) skulle kunna gora det. Iofs har Obama pratat pa CNN om att hoja skatterna for de rikaste, men gud vet om han lyckas.
Role of government in the economy (nationalekonomi)– En professor och atta elever, riktiga mysstunder skulle jag saga. Handlar om regleringar, helt enkelt.
Lardomar: USA ar sa stort att det hela tiden uppstar monopol (el, telefoni…) som vi inte riktigt har I Sverige dar man kan byta elbolag eller mobiloperator lika ofta som man byter underklader. USA ar ocksa mindre kansliga for marknadsdominans an vad europeiska domstolar ar.
Hoppas ni har det bra!
//Peeteurh Djoorgennzen for EP08
The swedish in America
Under forsta veckan blev vi exchangers varnade for att det efter nagra veckor, efter att nyheternas behag lagt sig, skulle kunna drabbas av “cultural shocks” och bli vresiga och gnalla pa sadant som inte ar som hemma. Men inte ar det nagra stora kulturkrockar har inte:
- Manga av Bostons 250 000 studenter aker och trangs pa IKEA varje host, rena hysterin.
- Folk kommunicerar via skype
- H&M reklamen finns overallt och butiken ar alskad med undantag for det faktum att man inte kan handla online. Min roommate Kyle sagar foretaget och undrar vilka idioter som styr det egentligen, jag bad honom fraga nagon av Stefan Perssons hundratals miljarder kronor (han hade dessutom besokt atta butiker for att hitta ett par byxor han ville ha, sa han ar val sjalv svaret pa fragan).
- Volvo och Saab verkar vara allt annat an impopulart.
- Folk laser Metro pa bussar och tag.
- Teddybears och Robyn har horts stromma ut ur hogtalare.
Det finnes alltsa en hel del svenskt har borta. Sedan finns det sa klart forbristningar (an sa lange mest ang. Sport) men detta aterkommer jag val till senare.
Ha det!
//Peter
Bostonstryparens bekannelser del 2
Efter en intensiv forsta vecka kanns det skont att fa borja med kurserna. Det kan kora ihop sig lite da en kurs inom nationalekonomi kanske laggs ner och jag da maste pussla ihop ett nytt schema med en annan kurs vilket inte ar nagon kul sysselsattning, men vi far se hur det blir.
Vi ar ett gang pa 36 utbytesstudenter som trivs oerhort bra tillsammans och detta gang kommer tveklost vara navet i ens umgange denna termin, och det ar minsann ingen dalig deal! Som en klubb for inbordes beundran funderar vi ibland pa HUR vi kan vara sa harliga manniskor. Odmjukt.
Jag har, forutom kvallskryssningen tidigare, tagit en narmare titt pa Boston (i helt vansinnig hetta), det blev en lang dag med besok pa MIT och promenerande genom kokande gator, kvallen avslutades med fantastisk middag pa the cheesecake factory med en stor andel av de andra utbytesstudenterna (“the exchangers”). Visst kan man hitta en del att titta pa har de kommande manaderna, det ar sakert!
Har ingen AC pa rummet, sa jag hoppades pa den har stormen Earl som alla pratade om. Det blev ingen storm men temperaturen har sjunkit sa nu svettas jag inte konstant.
Den stora kulturkrocken an sa lange galler sport. For att forkovra mig i detta har jag gatt pa Baseball och sett Boston Red Sox forlora med 1-3 mot de forfarliga Chicago White Sox (strumpornas kamp?). Baseball ar bra underligt…som Brannboll fast utan action och fart. Matchen spelades pa anrika Fenway Park (yes, en arena som inte storforetag an fatt satta sitt namn pa!) och vi fattade ingenting. Reglerna ar inte sa sjukt komplicerade eller sa, men har sitter 40 000 manniskor i tre timmar, valdigt ofta (180 matcher per ar per lag!), och tittar pa hur den stackars slagmannen forsoker traffa bollen som kastaren (pitchern) kastar stenhart. Slagmannen lyckas nastan aldrig och nar han val gor det blir det nastan aldrig frivarv (forlat, home-run) for spelet ar gjort sa att man kan “branna” pa tre olika, busenkla satt. Poang far man bara nar en man kommer tillbaka efter att ha gjort en hel “runda”. Eftersom matchen slutade 1-3 pa tre spelade timmar kan ni sjalva rakna pa hur mycket action det ar. Men man fick sjunga allsang till “sweet Caroline” och ata massa slask i sann amerikansk anda, sa det var en intressant upplevelse.
En annan sak vi stor oss lite pa ar mobiltelefonin. Man ar van med att det ar jattebilligt och att SMS ar nagot man skickar massor av pa daglig basis. Men nej, det ar svindyrt och det kostar lika mycket att ta emot samtal som att ringa. Darfor mailer amerikanerna hela tiden, via sina mobile (for det mesta blackberrys eller iphones). De sager alltsa inte “jag sms:ar dig senare” utan “jag mailer dig senare” och for oss utlanningar ar mailen nagot man bara kollar en gang om dagen. Men men, det far man val ta.
Nedan foljer lite bilder:
Park manor south, dar jag bor
min bakgard
Downtown
Baseball pa Fenway Park
...Som min rumskompis Adam blir lite somnig av, och da ar han anda Engelsman som borde tittat pa lite kricket, en om mojligt annu segare sport?! Den leende karln ar Jacob som kommer fran Australien och sa klart garna skrattar at det gamla imperiets slagne hjalte.
Tycker det ar kul att stackars Adam verkar vara den enda engelsmannen i New England!
Ha det bra!
/Prince Peter III of Sweden
Stateside!
Hade forst tankt gora som komikern Ronny Eriksson nar han berattar om sin resa till Amerika men bara hinner med anekdoter pa vagen till Lulea flygplats innan showen ar slut. Men detta struntar jag i och gor det ordentligt i stallet.
Jag lamnade den Sverige och det analkande hostrusket och kom till ett 26 grader varmt Boston. I bade Stockholm och New York (dar man kunde kopa trojor dar det stod "I have two favourite teams, New York and whatever team that beats Boston", och dar jag SA KLART satt pa fel sida vid take-off, sa att jag fick se surfororterna istallet for manhattan) var jag tvungen att byta plan och vanta, men allting gick smidigt och bagaget kom fram till Boston. Inflygningen over Staden var mycket fin med segelbatar och sma oar och skar med sana dar gamla fyrar, landningsbanan lag alldeles vid vattnet sa det kandes som att man skulle hamna i vattnet, men det gjorde man inte.
Jag valde att ta taget sa langt som mojligt istallet for att aka taxi direkt fran flygplatsen (detta sparade mig 40 dollar och anda gav jag taxichaufforen som korde mig fran taget 25 % i dricks!) och det var intressant att se hur man ju langre man kom fran stadskarnan sag enorma gronomraden och sma skogar, och jag borjade nastan tro att jag kommit fel. Taxichaufforen berattade att Wellesley, omradet dar Babson College ligger, ar massachusetts rikaste distrikt. Massachusetts ar en av USA:s allra rikaste distrikt. Och nar jag sag golfklubbens byggnad, stort som buckingham palace, da tvivlade jag inte! Nar jag kom fram till Colleget kunde jag bara gapa. Pa 3 000 elever har vi ett narmast vulgart stort campus, med fantastiska faciliteter. Enormt gym med inomhusloparbana och simhall, enormt stora gronomraden och idrottsplatser, och stora tegelhus av New England-typ.
Jag har blivit kungligt behandlad, en kvart efter att jag kom till mitt rum, oerhort trott och redo for sangen, kommer min personliga ambassador med mitt paket med sangklader som jag bestallt till skolan samt en rejal pizza! Idag har vi haft den forsta av fem (!) orienteringsdagar som ar fullspackade med typisk amerikansk opening ceremony, massvis med god mat (matsalen, dar de flesta maltider intas utom nar man ater pa nagot av cafeerna, fullstandigt bangnade av mat. Det ar lattare att saga vad som inte finns (surstromming och palt) an vad som faktiskt finns). Allt ar otroligt bra uppstyrt.
Nej sa efter en hektisk dag har jag nu suttit i den varma sommareftermiddagen och avnjutit en BBQ med de flesta av de andra 36 utbytesstudenterna, och funnit att detta campus ar en liten bubbla. Har ar husen bara fina och parkerna vackra, bilarna stora och dyra (foraldrar glider ivag i lexusar och BMW-suvar utanfor mitt fonster just nu). Och mitt i detta sitter man och smorjer kraset.
Rummet ar kanske inte av hogsta klass, andas lite gammal militarkasern faktiskt, men det fyller val sin funktion antar jag.
Redan har hybrisen borjat froda hos vissa utbytesstudenter, och engelsmannen i mitt rum funderar pa att starta ett alleuropeiskt fotbollslag. Vi far se hur det blir. Intressant ar att skolan har rugbylag, men inte amerikansk fotbollslag...anar vi ett ungt anglosaxiskt arv som gar tillbaka till Plymouthbrodernas landstigning i Boston pa 1600-talet?
Jag aterkommer med fler intryck, just nu kan jag bara saga att amerikanerna (och alla andra stateside) behandlat en oerhort val, och att detta an sa lange ar valdigt, valdigt kul.
I godisaffaren saljer de "swedish fish"
Ha det!
/Peter