An EP world

Efter en intensiv forsta vecka kanns det skont att fa borja med kurserna. Det kan kora ihop sig lite da en kurs inom nationalekonomi kanske laggs ner och jag da maste pussla ihop ett nytt schema med en annan kurs vilket inte ar nagon kul sysselsattning, men vi far se hur det blir.

Vi ar ett gang pa 36 utbytesstudenter som trivs oerhort bra tillsammans och detta gang kommer tveklost vara navet i ens umgange denna termin, och det ar minsann ingen dalig deal! Som en klubb for inbordes beundran funderar vi ibland pa HUR vi kan vara sa harliga manniskor. Odmjukt.

Jag har, forutom kvallskryssningen tidigare, tagit en narmare titt pa Boston (i helt vansinnig hetta), det blev en lang dag med besok pa MIT och promenerande genom kokande gator, kvallen avslutades med fantastisk middag pa the cheesecake factory med en stor andel av de andra utbytesstudenterna (“the exchangers”). Visst kan man hitta en del att titta pa har de kommande manaderna, det ar sakert!

Har ingen AC pa rummet, sa jag hoppades pa den har stormen Earl som alla pratade om. Det blev ingen storm men temperaturen har sjunkit sa nu svettas jag inte konstant.

Den stora kulturkrocken an sa lange galler sport. For att forkovra mig i detta har jag gatt pa Baseball och sett Boston Red Sox forlora med 1-3 mot de forfarliga Chicago White Sox (strumpornas kamp?). Baseball ar bra underligt…som Brannboll fast utan action och fart. Matchen spelades pa anrika Fenway Park (yes, en arena som inte storforetag an fatt satta sitt namn pa!) och vi fattade ingenting. Reglerna ar inte sa sjukt komplicerade eller sa, men har sitter 40 000 manniskor i tre timmar, valdigt ofta (180 matcher per ar per lag!), och tittar pa hur den stackars slagmannen forsoker traffa bollen som kastaren (pitchern) kastar stenhart. Slagmannen lyckas nastan aldrig och nar han val gor det blir det nastan aldrig frivarv (forlat, home-run) for spelet ar gjort sa att man kan “branna” pa tre olika, busenkla satt. Poang far man bara nar en man kommer tillbaka efter att ha gjort en hel “runda”. Eftersom matchen slutade 1-3 pa tre spelade timmar kan ni sjalva rakna pa hur mycket action det ar. Men man fick sjunga allsang till “sweet Caroline” och ata massa slask i sann amerikansk anda, sa det var en intressant upplevelse.

En annan sak vi stor oss lite pa ar mobiltelefonin. Man ar van med att det ar jattebilligt och att SMS ar nagot man skickar massor av pa daglig basis. Men nej, det ar svindyrt och det kostar lika mycket att ta emot samtal som att ringa. Darfor mailer amerikanerna hela tiden, via sina mobile (for det mesta blackberrys eller iphones). De sager alltsa inte “jag sms:ar dig senare” utan “jag mailer dig senare” och for oss utlanningar ar mailen nagot man bara kollar en gang om dagen. Men men, det far man val ta.

Nedan foljer lite bilder:

Park manor south, dar jag bor

min bakgard

Downtown

Baseball pa Fenway Park

...Som min rumskompis Adam blir lite somnig av, och da ar han anda Engelsman som borde tittat pa lite kricket, en om mojligt annu segare sport?! Den leende karln ar Jacob som kommer fran Australien och sa klart garna skrattar at det gamla imperiets slagne hjalte.

Tycker det ar kul att stackars Adam verkar vara den enda engelsmannen i New England!

Ha det bra!

/Prince Peter III of Sweden